Angelica; "Neurotiskt kontrollfreak"!

Vilken lång dag det blev!

Men det blev vinst på innebandy- matchen, så Isac är nöjd! 

Jag har funderat på en sak. Familjen Annorlunda! Blir så imponerad över deras liv på något sätt, skräckslagen på ett annat sätt.  Tänk att på riktigt ha så många barn! Jag hanterar knappt två. Det kan ju inte vara så att man, som varken mamma eller pappa, hinner med läxor, träningar, kalas och disco med alla barn. 

Jag tänker på ikväll! Isac har match, jag vill ju gärna följa med och heja på (det är mycket mysigare med innebandy, än när Emil spelade fotboll; utomhus, i ur och skur, kallt, frusen, brrrr). Samtidigt har jag ständigt dåligt samvete för de andra barnet, i detta fallet då Emil som stannade hemma. Jag vet att han inte bryr sig överhuvudet taget, han tycker bara det är skönt att få vara hemma själv. Alltså äger jag problemet! Jag vet! Ändå får jag dåligt samvete! Fatta hur mycket dåligt samvete jag haft med fler barn. Hade ju inte överlevt, alltså! Skämt åsido, men det ligger något i det, tycker jag!

Det är absolut upp till var och en, hur många barn man skaffar. I mitt fall känner jag att jag vill ha tid till varje barm! Vi har pratat om en trea, men hamnar oftast där. Har vi verkligen tid och energi att lägga på ett barn till? Jag tror helt ärligt att man inte har en chans att se varje individ när man har så många barn som Familjen Annorlunda! Kanske blir det inte så viktigt för de föräldrarna, som det känns för mig. Vi nöjer oss med två barn!

En annan sak som ställt till det, om vi skaffat ett barn till är ju mitt kontrollbehov. Googlar du Angelica framgår det tydligt; "Neurotiskt kontrollfreak, som nu jobbar på att tömma sin ryggsäck". Jag tänkte på det när jag lunchade med mig själv ( jag vet, jag börjar tom att trivas med att bara vara själv). Förr kunde jag stressa upp mig för jag inte visste vilken parkeringsplats som var ledig, när jag kom fram med bilen. Jag tänkte alltid ut hur jag skulle gå i en affär, planerade hela dagen in i minst detalj och hur jag skulle gå med hunden de olika rundorna. 

Idag reflekterade jag över att jag inte gör så mer. Det är så skönt att jag kan stanna upp, ta det lugnt och inte stressa upp mig i onödan. Det är ju det jag har gjort tidigare, stressat i onödan. Det är väldigt sällan det inte finns någon parkeringsplats någonstans och då löser jag det också! Härlig insikt! Det är ganska intressant att lära känna sig själv, på riktigt. 

Ha en underbar kväll!

Puss och kram!