Att våga handla frukt!

Yes! Jag klarade det. 

Jag har idag varit hos en nära vän, som bor på Möllan. Vi pratade om att gå ner på torget och handla frukt och grönt. Mitt förråd av citron, gurkmeja och ingefära ekade tomt hemma.

Som vanligt när vi börjar prata, går tiden rekord-snabbt och helt plötsligt var det dags för hennes yngsta kille och tjej att sova lite middag. Ändrade planer alltså, hon kunde inte följa med ner till torget. Direkt blev jag stressad och nervös. Vi pratade om det och att jag var tvungen att bara göra det. Min fina vän förstod hur jobbigt jag tyckte det var, så hon förklarade så detaljerat hon kunde var de olika sakerna fanns. Jag skulle gå in till en liten butik och handla gurkmeja, och jag var tvungen att fråga efter gurkmejan inne i affären, då det var lite knepigt  att hitta den. När jag då gick ner på gatan, tänkte jag fortfarande strunta i det, sätta mig i bilen och bara köra hem. Det hade jag också gjort för bara någon vecka sedan. Då hade jag förmodligen aldrig varit på Möllan från första början. 

Nu har jag fått lära mig att jag bara ska ta tag i saker, det är bara att göra! Jag stod nu på gatan och bestämde mig där och då för att gå dit. Trots att jag får hjärtklappning, blir svettig och bara vill sätta mig bilen och gråta, gör jag det bara. Tvingar mig. Håller hårt om mig själv. 

Jag handlar vad jag ska,  går sedan till bilen och tar ett djupt lättat andetag när jag startar bilen. Om någon tittade på mig då, såg dom en fånigt lycklig 36-åring, sitta och flina för sig själv!!

Jag klarade det!

Konstigt hur jag har ändrat mitt beteende sedan jag blev sjuk! Den rädslan jag då kände för att gå på torget och möta främlingar, den var alltså falsk mot mig och jag genomskådade den! Ingen verklig rädsla, jo, den var äkta en stund, men jag slog hål på den. 

Det mest fantastiska är att jag har så underbara människor i min närhet, som förstår vad jag går igenom. som min fina vän idag, som förstod. Tänk om att vara helt själv i allt. Då är det nog svårare att slå hål på rädslorna.

Jag känner tacksamhet mot min fina vän och jag tittar nu på mitt fat med juveler från Möllan. Det kunde lika gärna varit diamanter och juveler, så mycket betyder det för mig!

Puss och kram på er!