Gokväll på er!
Ikväll har jag ägnat åt min andliga tillväxt! Jag har börjat känna ett sorts lugn i kroppen, vilket är fantastiskt skönt. Det är något jag velat ha ett tag nu! Jag tror det är en förutsättning för att kunna bli hel!
Jag och min syster pratar ofta om vårt tillfrisknande! Hon gillar inte att använda ordet gud, hon föredrar att använda universum. Vi väljer också att tycka att det finns en mening med allt! Vi har inte, förrän nu börjat få en relation! Det finns en mening med det också. Vi är så otroligt medberoende gentemot vår pappa, att vi förmodligen tagit livet av varandra innan. Att vara medberoende har tagit så mycket energi från både henne och mig. Varje dag sedan min syster, Sofie var liten har hon varje dag försökt tänka ut olika lösningar som skulle göra pappa nykter. Varje dag! Det är många dagar!
Själv orkade jag inte vara hemma, lämnade min lillasyster i sticket. Drog så fort jag kunde! Detta gjorde att vi inte pratat med varandra. Som jag skrivit innan, blev hon en ångest-laddad påminnelse om pappa! Det var för tungt och jobbigt helt enkelt! Samtidigt förstod jag aldrig hur fel allt var! Hur fel det är när jag ska ta ett vuxens ansvar när jag är ett barn!
Nu kan vi lyfta upp händelser och känslor till ytan! Vilken konstig och tragisk tillvaro vi haft! Vi blev ofta satt i en taxi, för pappa kunde ju inte köra. Kompisarna tyckte; -"Wow, får ni åka taxi"! Jag hade hellre varit som alla andra, fått skjuts av någon förälder. Maten var en annan sak! Pappa "orkade" ofta inte laga mat, då hämtade vi pizza. Han ville alltid ha en halvbakad, så han kunde "baka" färdigt den i ugnen senare! Givetvis kom det inget senare, så när jag kom hem sent, låg pizzan alltid kvar på diskbänken. Jag minns att jag reflekterade över varför pappa var så tjock runt magen, han hade ju så smala ben och dessutom åt han ju nästan aldrig. Inte vad jag vet i alla fall! Nu förstår jag ju. Han ser ju ut som en typisk alkoholist. Alkoholen gör väl att man blir plöffsig om magen.
Idag ser han ut som en väldigt gammal och förstörd man. Han är bara 59 år, men ser mycket äldre ut med sin rulator. Han har magrat och knappt en tand kvar! Sjukdomen har verklighet slagit ut hela kroppen och jag vill inte ens föreställa mig hur insidan ser ut! Vid ett tillfälle frågade jag Isac hur gammal han trodde morfar är. Han funderade en stund, sen kom han fram till att ungefär som pappas farmor! Hon är 98 år. Det säger en del, tycker jag.
När jag reflekterar som jag gjort idag, känner jag en sådan enorm tacksamhet! Jag känner mig andlig helt enkelt! Det känns bra och tryggt!
Jag älskar min familj så oerhört mycket!
Nu ska denna andlighetskossan slänga sig på soffan och hålla kväll!
Vi hörs imorgon!
Natti natti!
Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar