I drömmen

Fortfarande mat- och sockerkoma!

Det hjälpte lite att gå en runda med hunden, men herregud vad däst jag blev efter denna orgie i kalasande på socker.

Sitter liksom hela Sverige och tittar på Mellon! Måste tyvärr säga att jag gör det mer för att man ska och inte för att jag tycker det är särskilt roligt. Vet inte varför, men det är nog inte min grej helt enkelt. Jag gillar Filippa Bark. Förstår att många röstar på Hasse!

Idag har jag funderat på en sak. Sedan jag blev dålig har jag inte kommit ihåg mina drömmar. Förrän nu. Jag tror på det mediala och är övertygad om att det är för enkelt att det bara finns det vi ser med ögat. Mina drömmar handlar just nu väldigt ofta om min farmor och farfars gamla hus i Kristianstad. Drömmarna går ofta ut på att jag går omkring i huset, och trivs, känner på möblerna och känner dofterna. Minns i princip varje kvadratmeter i hela huset. Hur jag och min syster byggde koja inne på kontoret och tvingade farfar att krypa in i den. Vi tjatade oss också till att sova där inne på ute-möblernas dynor. Vi sov givetvis inte hela natten där, utan kröp till slut upp i våra sängar som stod i rummet bredvid. 

Minns hur jag kände mig lugn och trygg där i det huset. Visste ju att pappa inte drack när vi var där. Åtminstone inte när vi var små. Inte innan sjukdomen hade tagit honom helt. Det var när jag fortfarande hade fina stunder ihop med pappa. 

Jag minns när farmor dog! När hela världen rasade. När pappa tog allt som var värt pengar och sedan sålde huset med allt kvar. I princip alla möbler och alla saker, sålde han till en ny familj. När jag kom till huset var den nya familjen där. De var överallt. Jag hade inte en chans att få säga hejdå i lugn och ro till allt. Det gör ont än idag, och det har jag svårt att förlåta pappa för. Så lite var vi värda, allihop. 

På något sätt känns det som att jag nu får komma tillbaka till huset i mina drömmar. Tillbaka till det trygga livet, där jag på sommaren skulle gå på simskola i den iskalla poolen. Där vi plockade hallon i det stora grönsakslandet. Där vi gick på upptäcksfärd i det där stora, spännande rummet som farmor hängde tvätt. Där på ena sidan fanns tre garderober, fullt med spännande saker att upptäcka. Där lekte vi. Dagarna i ända! I lugn och ro! Där vi somnade gott om natten, i nytvättade och nymanglade lakan,  och farfar satt på sängkanten och läste Barnen i Bullerbyn. Vi somnade utan rädsla för att skräck-vakna av någon skriker och bråkar eller att någon ramlar och slår sönder något. 

Det är skönt att få komma tillbaka!

Jag njuter varje gång!

Puss och kram!