Ängel med hjärtan!

Nu gick tiden sådär snabbt igen.

Känns som att den rusar fram och jag hinner inte med.

Det låter som att jag börjar bli gammal.

Snart börjar "det dra i nacken" när man öppnat fönstret, eller när jag böjer mig ner och knyter skorna, funderar jag på om jag kan göra något mer när jag ändå är där nere. 

Men jag trivs med mig och känner mig inte gammal.

Erfarenheten och tryggheten med mig själv hade jag inte velat bli av med, och den har jag ju precis hittat.

Funderar lite över ledigheten! Vad jag vill ha ut av den. Tänker att jag nog vill hinna med att virka en del.  Måste även hitta ett mönster på en kofta eller en poncho, har inte bestämt mig än. Problemet är att jag aldrig har virkat efter mönster tidigare. Har enbart stickat efter mönster och det tyckte jag var svårt. Får försöka ändå. Behöver göra lite fler mormorsrutor först bara. 

Måste se det som en utmaning att lära mig virka efter mönster, eller måste se det som en utmaning att åtminstone försöka.

I morgon ska vi äta lite påsk-mys. Det blir lite annorlunda jämfört med den traditonella påskmaten. Vi gör bara det vi gillar. Jag får ta lite bilder på dagen och visa. 

Ska försöka tvinga ut min stora son en stund också. Det är ju ingen självklarhet att han är ute varje dag det kan jag säga. Tolv eller tonåring, jag vet inte. Ibland undrar jag. Men det är väl som det ska antar jag.

Trots att jag är trött så jag håller på att krevera, känner jag mig stolt över att jag nu har börjat arbeta igen. Det känns inte enkelt, men nu är det första steget färdigt och det är så skönt.

Känner mig som den vanliga Angelica, förutom det dåliga och det blir bra.

Nu måste jag sova lite för att orka med en ny och underbar dag i morgon.

Vill önska er alla en god natt och med söta drömmar.

En klok man berättade för mig idag att han sett på tv, ett program som handlar om drömmar, att drömmar är hjärnans sätt att bearbeta saker. Den tanken gillar jag, med tanke på min mardrömmar jag har titt som tätt just nu. Jag tycker det är lagren ifrån ryggsäcken som sakta men säkert lyfts ut genom drömmarna.  Lyfter bort det mörka, tunga och jobbiga. Det behövs komma upp på något sätt och då blir det genom drömmar, för då slipper jag göra det i verkliga livet och det besparar mig massor av smärta. Så tänker jag kring mina mardrömmar, därmed inte sagt att dom är trevliga kan jag säga.

I natt hade jag föredragit att drömma en lugn, behaglig och skön dröm om farmor och farfar och huset. Så som jag drömde för ett tag sedan. Om jag får önska, alltså. 

Jag skickar er en ängel med hjärtliga drömmar!

God natt och sov sött!

Hörs imorgon.