Känns ändå helt normalt att gå klädd såhär första dagen efter tre månaders sjukskrivning.

För en sekund undrade jag om mina kollegor hade lurat mig imorse, och att jag var den enda som skulle komma utklädd. Den hade jag lätt gått på. 

Jag har fått ett helt fantastiskt bemötande av både barn, föräldrar och kollegor. Det känns som om allt ändrats, samtidigt har inget ändrats. Väldigt komplext. 

Trött i huvudet är ett faktum och jag somnar nog gott i kväll kan jag säga.

Jag hade en vansinnig mardröm i natt och vaknade helt svettig. En fruktansvärd och förnedrande mardröm. Jag fick verkligen tänka till för att behålla lugnet. Satte mig ner, djupandades och bad till Gud. Jag fick ett lugn inom mig, tittade mig i spegeln och sa till mig själv att ;-Jag klarar det här nu! Kom också på att jag verkligen inte är "frisk" än. Det finns så många gropar att falla i fortfarande. Efter en stund kändes det bättre.

Jag känner mig som vanligt men ändå inte.

Samtidigt skönt att komma tillbaka när vi hade påskfest, då allt är lite crazy.

Skönt att få vara med min tokiga kollega igen;

När jag kom hem kom jag på att ta fram pärlor och allt möjligt pyssel. Vet inte varför och vet heller inte om jag kommer göra något med det. Vi får se!

Skriver senare!

Puss och kram.