Besökstoppen

lördag 30 juli 2016

Schizofrent väder och NoPoo!


Strålande sol!
Svart himmel!
Spöregn!


Jag lyxar och mumsar i mig hallon från Hallongården.
Har längtat så efter hallon därifrån.

Förmiddagen har spenderats i bilen.
Vi blev sugna på att besöka Limhamns festivalen,
vilket inte var riktigt vad vi väntat oss,
eller jag hade väl inga förväntningar,
så det blev ingen besvikelse direkt.

Mannens och Isses Pokemon la av,
så det blev ingen jakt där heller.

Det blev en snabbis till Sommarboden,
där jag hittade Rice- koppen och brickan på fotot.
Har väntat länge med att handla från Rice,
har fått för mig att jag gillar att dricka kaffe ur porslin,
och deras koppar är melamin.
Men tänker att jag testar,
då de är så söta.
Gillar att muggen inte har något öra.
Vi får se,
denna koppen var god i alla fall.
Kanske dock berodde på de utsökta hallonen som  var till,
de är inte bara stora som jordgubbar utan även utsökta.

Tvättade håret imorse,
eller rättare sagt tvättade inte håret.
Har länge varit sugen på att utforska det här med hårtvätt.
Är uppvuxen med en mamma,
som var supernoga med sitt hår,
jobbade som frisör,
hade sitt eget "vuxenschampo".
Eftersom att mitt hår har en tendens att bli frissigt,
har jag aldrig kunnat tvätta det särskilt ofta.
Förr tvättade jag det max tre gånger i veckan.
Nu var det två månader sedan
och mitt hår har aldrig mått bättre.


Det var min mamma som nämnde sidan NoPoo,
första gången.
Snitsigt namn, 
då det både betyder no schampo,
men också no po- som i ingen skit.
Det går helt enkelt ut på att få bort all skit vi använder i håret och på kroppen.
Att bli mer medvetna.
Jag går igång på det helt enkelt.
Så nu har jag gjort två urtvättningar i håret på två månader,
resten har jag bara sköljt med kallt vatten.
För mig funkar det utmärkt.
Man kan också läsa sig till olika metoder,
då vi alla är olika.
Så in och läs.
Om inte annat slipper man dyra schampon.
Dagens tips!

Sat nam!



tisdag 26 juli 2016

Pokemon i poolen!

När jag blir sådär sjukt tacksam över vad jag har.
Dagen började med att jag och Isse tog upp Pokemon-jakten,
ja ni hörde rätt.
Det hände igår kväll.
Har sett många inlägg om det,
Pokemon.
Inte bara dåliga faktiskt,
även om jag undrar hur folk är funtade när man hör om folk som kör mot rött inte bara en utan två gånger,
kom igen liksom.
Jag läste även om en man vars barn har bla. adhd,
där hela familjen var ute och letade tillsammans.
Han lyfte det positiva med att ha en gemenskap,
att förstå barnen och att faktiskt mötas där barnen är.
Det fick mig.
Mycket riktigt.
Vi tog en tur igår kväll,
och trots att de stånkade och skojade med mig,
uppskattade de nog det.
Jakten fortsatte som sagt idag,
även denna gången  på cyklarna.
Så om inte annat får man sig en rejäl cykeltur,
när man letar sina pokestopp.
Jag fick tom båda barnen att fika med mig.
Strålande.


Efter lunch och cykeltur,
kan jag inte annat än att njuta av detta.
Tacksam för livet!
Sat nam!





lördag 23 juli 2016

Så tyckte jag om Sjöbo marknad!

Så var det det där med Sjöbo marknad!
Vi bestämde för längesedan att vi skulle stå där,
jag och två tjejer ur vår stick/virk/sy/drickavin-klubb.
Jag minns att vi var entusiastiska som tusan och väldigt taggade.
Jag tror att vi tillsammans byggde upp en bild av att de saker vi sitter och gör timme efter timme, 
ska sälja sig. 
Tänker att det ska vara det unika som lockar.
Jag kan bara gå till mig själv.
Självklart handlar jag hellre sådant som någon gjort, om plånboken tillåter.
För det är såklart avgörande.
Priset.
Det är ju så svårt att sätta en siffra på det jag skapat.
Dels har jag dåligt självförtroende från början, mina saker är inte lika fina som de andras,
säger en röst i huvudet.
Men också måste jag ta betalt.
Dessutom är det oftast inte rätt betalt ändå,
för skulle jag räkna ut timpengen så hade det varit katastrof.
När vi närmade oss tiden för Sjöbo marknad,
började en känsla växa fram inom mig.
En känsla som sa,
precis som det blev.

Till en början var vi vid gott mod.
Tyckte att vi fick till vår lilla plätt på tre gånger tre meter ganska bra.


Det var trögt i början,
tröstade kvinnan bredvid oss,
som sålde vaxdukar.
Det var ju en varm dag, 
så folk var nog lite sega bara.
Kvinnans partner, 
berättade att han stått på marknad i tjugo år,
och att torsdagen gick alla och tittade ut vad  dom sedan skulle köpa på fredagen.

Tiden gick,
sniglade sig.
Som tur var hade vi ju varandra.
Vi njöt av solen,
skojade,
drack kaffe
och framförallt tittade på folk.
Det är en av mina favoritsysselsättningar.
Mina barn kan ibland väsa åt mig att sluta glo,
när vi är någonstans.
Jag fastnar liksom.
Ser en människa som är vem som helst,
sen börjar min hjärna gå på högvarv.
Vem är hen, var bor hen, jobb,
barn, intressen.
Min hjärna maler och maler på,
medan mina ögon då fortfarande stirrar på den stackaren.
Absolut inte så att jag nedvärderar eller så.
Jag bara fastnar och blir nyfiken.

Så kan jag även tänka när jag kör förbi en liten by eller så som jag inte känner till.
Kan titta på ett hus och tänka;
undra vem som bor där?
Har denne familj?
Var går barnen i skolan?
Hur festar man här?
Bussförbindelse?
Ja, ni fattar.

När vi nu pratade med våra grannar,
vaxdukskvinnan och mannen,
förstod vi på mannen att stånden var öppna till lite olika på kvällen.
Att tivolit stängde klockan ett,
men att stånden stängde allt mellan klockan tio och ett.
Jag vet att jag frös till.
Mina vänner körde ju hemifrån Höllviken,
men jag körde från Immeln,
där vi var och campade.
Tanken på att köra där i skogarna mitt i natten fick mig att rysa av oro.

Ju längre tiden gick desto mer fylle kom det med in i bilden.
Jag är nog mer på helspänn också förstås,
men det är ju märkligt hur folk beter sig.
Framför allt mot barnen.
En mamma som står och klunkar en burk cider,
skriker ett flicknamn,
vänder sig om,
flickan står klistrad bakom henne,
hukar sig när mamman vänder sig om,
mamman skriker att; ja, tur att du är här,
arg som ett bi.
När flickan förstår att inget mer händer,
sträcker hon på sig,
fortsätter att titta ner i marken
och går efter mamman.
Detta är inte första gången,
detta kan flickan.
Hon vet precis.
Hon ska finnas där,
men inte synas eller höras.
Inte ta någon plats.
Jag ser flickan i ögonen.
Skäms över att bara se på,
men inte göra.
Bara göra som alla andra vuxna,
bara svika vidare.
Vidrigt.

När fyllet blir tydligare och tydligare,
förklarar jag för mina vänner att jag har så svårt för detta.
Har så svårt för fulla människor,
framförallt män.
De som låter mycket.
De som ena sekunden verkar glada,
för att nästa bli skogstokiga.
Jag är vuxen,
men blir som ett barn.
Det knyter sig i magen.
Tro mig, det fanns gott om den kategorin där.
Ber mina vänner att inte lämna mig själv i ståndet,
det känns för obehagligt.
De förstår.

Helt plötsligt upptäcker jag att vår vaxduksman har druckit,
då är klockan strax efter klockan åtta.
Inser då att detta inte blir som jag tänkt mig.
Mycket riktigt.

Vid halv nio, nio känner vi oss ganska färdiga med eländet.
Vi inser då att vi har ett problem.
Det är helt omöjligt att få ner bilen till vårt stånd.
Jag tyckte att det var en väldigt smart ide att parkera långt bort,
så jag snabbt skulle komma ut från marknaden,
men missade den lilla detaljen att vi ju måste ha alla saker med oss.
När vi gick upp längs gatorna,
för att hämta ner bilen,
förstod vi ganska snabbt att vi inte skulle kunna komma in på området med bil.
Där var så mycket folk,
så antingen hade bilen blivit sönderslagen
eller så hade jag kört på någon.
Det gick inte att komma fram helt enkelt.
Fick tag på en polis,
men han hittade bara till polishuset,
då han liksom jag var från utomsockens.
Jaha,
fast här då.
När vi kom ner till vårt tält igen,
hade vaxdukstanten packat ihop och stängt,
för nu var mannen för full.
Tydligen fler som var det för det stängdes ner lite överallt.
Paniken började växa,
då vi också upptäckt att min väns bil var död.
Batteriet hade av någon anledning sugits ut. 
Där stod vi nu,
fast bland ett hav av folk,
som tyckte att det var toppen här,
de flesta glada festandes,
men vi med 
tält, bord, väskor,
grejer till tusen
och en död bil.
När jag gick in på gpsen 
och bad om en väg till vårt tält,
visade den givetvis vägen som nu var avspärrad med festandes människor.
Till slut hittade jag en bakväg,
det hjälptes inte att det fick bli på cykelväg,
nöden fick tillåta det.
Vi lastade grejerna och körde upp till den döda bilen.
Då hade det ringts efter bärgare,
som kom hyfsat snabbt som tur var.

När jag kom ut på vägen,
ut i mörkret,
ringde jag min man.
När han svarade,
då brast jag.
Är du ledsen frågade han,
ja, det var jag.
Ledsen, trött och orolig för den mörka, ödsliga och okända vägen hem genom skog och
en landsväg där man inte ser en hand framför sig.

Då jag var orolig att min surf skulle ta slut,
vågade jag inte lyssna på min bok,
utan hade bara gpsen igång.
Bad Gud om att han skulle låta surfen räcka hela vägen hem.
Den en och en halva timmen det tog att komma hem,
var en mental träning.
Fick verkligen öva mig på att inte flippa ut.
Ta det lugnt.
En sak i taget.
Acceptera.

Hem kom jag.
Ledsen över att i princip inte sålt något,
nja,
det bleknade.
Vi har andra planer på hur vi ska nå ut till folk med våra saker.
Nu snusar vi på att göra en hemsida,
för ge upp,
det gör vi inte.

Så hade jag det på Sjöbo marknad!
Vill tacka mina fina tjejer som står ut med mig och mina konsigheter!
Ni är guld värda!

Sat nam!








fredag 22 juli 2016

Vår Immeln-vecka!

Swosch!
Så var den veckan borta.
Den som barnen lever på hela året.
Den veckan som de pratar och längtar till.
Immeln-veckan.
Då när 10-ish familjer packar bilarna till bristningsgräns.
Mat, flytvästar, badkläder,
men det som där finns mest av är förväntningar.
Vi, vuxna, brukar skoja och säga att den billigaste semestern är den som barnen gillar mest.
För så är det.
Nästan.
Att den är billigast, alltså.
För att om det är den bästa råder det inga som helst tvivel om.
Det är alla barn överens om.
I bilen hem, tyckte Isse att hopptornet var bäst i år.
Hopptornet på den lilla campingen, 
som ligger granne med vår koloni-stuga.
Den campingen som vi,
med alla våra hundra ungar,
drönar in på och vill ha lunch samtidigt.
Pommes, toast och allt däremellan.
Även detta året viskade kvinnan bakom disken lite matt
att; ni får gärna ringa innan, eftersom att ni är så många.
Men även detta året glömde vi det givetvis.
För vi har stängt av förbereda-genen.
Den stängde vi av när vi planerade måltiderna innan vi reste dit.
Vi har semester-mood på!
Det enda vi behöver förbereda är att lägga fram kycklingen i tid till grillen på kvällen.
Det är inte så svårt att komma in i semester-mood kan jag säga.



Även om Ipadsen är med används de bara ibland.
Det händer till och med att paddorna blir bortvalda.

Fisk verkar vara en bristvara runt vår lilla udde.
Då och då tjuter något barn till när de äntligen fått upp en liten sprattlande abborre,
som tyvärr åker tillbaka i vattnet för att växa till sig.
Trots detta står barnen där hur länge som helst.
Förstår inte det.




Bortsett från de slemmiga fiskarna,
kan man ju inte annat än att få ett lugn i den miljön.

Till resan hör också bus och skratt.
Men också gråt och "tannagnissel",
när man inte riktigt kommer överens.
Måste dock säga att barnen sköter sig väldigt bra,
det är sällan några problem alls.

Olyckan denna gången måste ju vara den Go-Pro-kameran som ligger på botten vid hopptornet.
Innan den hamnade där slog den även till två tänder,
som fördes till tandläkaren,
men utan allvarligare skador, som tur är.


Annars var jag och två vänner på Sjöbo marknad.
En mycket speciell upplevelse,
kan jag säga.
Men den sagan får jag berätta en annan gång.

Jag avslutar med en "balsam-för-själen"-bild!

Sat nam!






torsdag 14 juli 2016

Pannkaksladan och födelsedagsgrisen!


När klockan ringer,
även när det är sommarlov!
Men ett efterlängtat äventyr väntar!


Vi bockar av vår sommarlista!
Nästa stopp förde oss till:




Härlig miljö!
Men självklart var det pannkakorna som gällde!
Allt möjligt fanns det såklart!
Vi kom dit strax efter de hade öppnat,
och tur var det.
Dagen innan hade de haft 500 besökare,
och när vi gick därifrån sprängmätta,
var parkeringen nästan full.



Vi smakade nästan allt på buffé menyn.
Överst var det pannkaka på amerikanskt vis,
alltså med bacon och sirap,
vilket blev min och mormors favorit.
Sedan från vänster har vi;
chokladpannkaka,
kokkospannkaka,
bananpannkaka
och slutligen äppel och kanelpannkaka.
Isse tog även cocacola pannkaka.
Tillbehör;
grädde,
äppelkanelmos,
blåbärssylt
och chokladpudding.
Det fanns några fler sorters pannkakor och tillbehör,
men vi var nöjda med detta.
Utvärderingen av allt blev,
Isse; vanliga amerikanska är bäst,
både mormor och jag höll med.

Efter allt körandes var det skönt att komma hem,
lägga sig med en kopp kaffe i uterummet 
och titta på när molnen rörde sig.



Igår var det dags att fira vår 11-åring i huset.
Då det börjar bli känsligt med kalsong-bilder,
kommer här mer rumsrena.


Frukost bestående av sång,
presenter
och kladdkaka.
Jag o Isse bakade en chokladbomb från Leilas recept.
Tror det blev mer vuxensmak.
Den innehöll ganska mycket mörk choklad.

Vidare drog vi till frisören.



Nöjd kille!

På eftermiddagen fikade vi på yogiboost,
följt av bio.
Tarzan.



Dagen avslutades med en runda motorcykel med farbror.


Ingen dålig dag alltså!

Sat nam!

lördag 9 juli 2016

Supergröt och bilköer!


Ja, jag vet inte jag.
Tänker att den säkert är supernyttig,
eftersom att det är supergröt liksom.
"Problemet" är att den smakar för nyttigt på något vis.
Åt typ halva.
Men men, då vet jag det.

När jag skulle åka in till stan idag,
kom jag på att det är Falsterbo Horse Show,
och blev plötsligt väldigt tacksam att vi skulle köra på andra hållet.
Det var helt stopp!


Dålig bild kanske,
men det var helt stopp som sagt.

I stan firade vi lillasyster som har födelsedag idag.
Vi fikade givetvis och shoppade en del.
Här kommer ännu en suddig bild!


Nu ska vi snart hoppa ner i loppelådan,
då vi ska till Pannkaksladan imorgon.
Där finns det tydligen pannkakor i alla dess former och smaker.
Vi älskar ju pannkakor,
jag och Isse.
Så nu sätter jag klockan och tackar för mig!

Sat nam!




fredag 8 juli 2016

Älskar mitt uterum!




Såhär blev det.
Vi är väldigt nöjda.
Jag tänkte och kände på mig att jag skulle älska uterum.
Jag gillar ljuset från utomhus,
men jag gillar inte att frysa.
Alltså perfekta egenskaper för ett uterum.

Annars har vi förvandlat Isse från grön,blå blond till rödhårig.
Jag håller tummarna för våra sänglakan och handdukar.
Han blev väldigt nöjd!





En fika,
lite handling,
middag,
fix av naglar
och monopol-spel är det jag hunnit med.
Tiden rusar även om jag har semester!
Men  jag bestämmer ju själv hur jag disponerar tiden såklart!

Nu ligger jag med filt och blänger ut på hällregnet!
Tänker att jag snart måste gå ut med hunden!
Det är nu man skulle vilja ha en hundtoa inomhus!
Vet att jag kommer att bli totalt dyngsur 
och jag gillar ju, som bekant, inte att bli blöt. 

Ha en härlig fredagskväll!
Sat nam! 

Söderkis och kaffe!

När endast jag och hunden är vaken.
Då sitter vi i uterummet.
Hon, utslagen på golvet.
Jag, med en kopp kaffe och datorn.
Med sommar-pratarna i öronen.
Just nu Ove "Doc Forest" Skog.
Jag njuter så av den utpräglade söderkis-dialekten.
Den får mig alltid att känna mig som hemma.
Trots att jag, när jag växte upp, 
var väldigt tydlig med att jag inte var stockholmare, utan faktiskt kom från Uppsala,
varför det nu skulle spela någon roll.
Säkert ännu ett dumt påfund från far min.
Hur som haver får jag fortfarande en känsla av trygghet när jag hör de utdragna eeeéen.
Härligt och också en spännande historia,
så lyssna på honom.

Jag funderar på olika saker idag.
Behöver göra sånt som jag blundat över ett par dagar.
Ni vet, sånt som städa, handla och vika tvätt.
Slapp tydligen inte det trots att jag har semester.
Typiskt.
Vi har satt in dörrar mellan uterummet och huset, 
läs- vi har rött tegeldamm överallt.
Jag försökte få bort första lagret igår.
Tyvärr verkar det under natten landat mer överallt,
så det blir till att dansa en vända med svabben igen.
Det blev verkligen superbra.
Vårt vardagsrum, matrum och kök har varit lite mörkt,
men har verkligen fått ett härligt ljusinsläpp nu.
Tänker att jag återkommer med bilder senare,
känns onödigt att gå in och rota sladdar till telefonbilder nu,
när barnen sover fortfarande.
Det är ju lite magiskt att få sitta här och vara tyst en stund.

Så nu njuter jag vidare en stund,
lägger in bilder senare.
Ha en bra dag!
Sat nam!

onsdag 6 juli 2016

Regn och smyckestillverkning!


God morgon till detta.
Nu är det så att jag inte är supernojig när det gäller vädret.
Ser överallt hur folk mår dåligt över hur dåligt vädret är.
För mig betyder det inomhus,
inomhus när man har semester.
Då behöver jag inte gå ut.

Har varit barnvakt åt en sötnöt idag.
Han är två och ett halvt snart.
En sån unge som jag njuter av att bara sitta och titta på.
Det händer något med Isse också.
Han blir så stor och ansvarsfull.
Som om han älskar det.

Min stora unge har jag knappt sett röken av,
förutom en stund när han ville ha mögelost och kex till frukost.
När han fick det vart han glad.
På eftermiddagen dök han plötsligt upp,
påklädd,
sugen på att leka med kusinen.
Han ringde dessutom en stund senare och ville sova där,
så honom har jag inte sett mycket idag inte.

Fick äntligen tummen loss och fortsatte med halsbanden jag ska sälja.
Har jobbat på ganska bra tycker jag.



Det störiga är att jag inte vet hur mycket eller lite som kommer att gå åt!
Samtidigt har jag ju alla tillbehör,
så jag kan lika gärna tillverka mycket.
Vi ska stå på Sjöbo-marknad och Palmfestivalen.
Det ska bli en rolig grej helt enkelt!
Så ni får komma och ta en titt tycker jag!
Vid vårt bord kommer vi att sälja bl.a mössor,
armband, halsband, förkläden, små väskor, napphållare och bedårande söta haremsbyxor till barn 1-3 år!

Eftersom att min tv är grön idag,
och jag är hopplöst ointresserad av fotboll,
tror jag att jag tar mig en titt på min favo-serie just nu; Blacklist.
Den är ju såå bra.
Egentligen lite för läskig för mig,
men det funkar när Tom är hemma.
Jo, det är sant ju.
Är super nojig med läskigheter.

Ha en bra kväll!
Sat nam!




tisdag 5 juli 2016

Årsdag för supen!

Idag kom en t-shirt med posten.
En som jag beställde när jag ändå tyckte det var ganska säkert.
Roades av texten,
som jag tyckte passade in på vår wifi-galna familj.
"Can i get the wifi password in here" stod det stort på magen.
Den ligger på de andra kläderna,
i garderoben,
i tvättstugan,
bland vinterjackorna.

När det gäller det där,
så känns allt lite lättare nu.
"Tvingade" till mig ett samtal med läkaren förra veckan,
vilket tydligen inte skulle vara en självklarhet.
Måste säga att bemötandet jag fått av de allra flesta på kk varit under all kritik.
Det sorgliga, tycker jag, är att det inte alls handlar om hur mycket de har att göra.
Det handlar helt enkelt om att det är fel man/kvinna på fel plats.
Har själv ett yrke där jag får le, vara proffsig och svara på ett trevligt sätt, trots att jag har en dålig dag.
Jag köper inte det beteendet.
Men jag ska inte gå igång på det nu.

Nu kan jag ändå förstå vad som hänt den där lilla bönan därinne,
eller vad som inte hänt rättare sagt.
Det var tydligen en ofostrig graviditet,
vilket förklarar varför det inte kommit ut något foster.
Som en sorts skengraviditet,
fast att kroppen ändå är gravid.
Konstigt.
Så ett besök till på måndag för att få ner gravid-hormonerna till noll,
sedan är jag färdig.
Det ska verkligen bli skönt.

Idag firar jag att jag inte druckit på två år!
Det känns helt fantastiskt.
Kan fortfarande vakna upp och känna lättheten över att slippa vara bakfull,
blev alltid så fruktansvärt dålig av sprit.
Det är det bästa beslutet jag tagit någonsin tror jag.





Sat nam!

måndag 4 juli 2016

Brand! Hallå!

Så började jag ju äntligen!
Tog sats och kastade mig ut.
En kompis till mig som med lätthet "bara" syr ett plagg bara sådär.
Nu skulle jag minsann också prova.
Hade förberett mig så att jag nu tänkte att tyget inte spelade någon roll,
att jag vant mig vid tanken att kunna slänga den om det blir fel.
Detta skulle vara testet liksom.
En kjol.
Det skulle jag ge mig på.


Märker att min gamla trotjänare är trögstartad.
Jag får på riktigt veva och stampa igång den.
Vi skrattar åt den.
Hmm!
Det skulle vi inte ha gjort.
Voff!
Följt av ett stort rökmoln.
Det brinner!
Snabbt tar jag ut kontakten (lite förvånad själv över hur snabb jag var).
Sjukt alltså!
Röklukten avslöjar att det inte finns något som helst liv kvar i den.
Den fick helt enkelt följa med mannen till tippen.
Hejdå på dig liksom!


Så nu blev det ingen kjol.
Nu undrar jag hur många miljoner en ny kostar,
o nej, inte en från Ikea.
Jag vill ha en "riktig",
men ändå ingen värsting,
utan lagom bra,
ja, ni fattar!
Vad tror ni?

Mvh snopen sysugen tant i sina bästa år!
Säg det snabbt tio gånger om ni kan!



söndag 3 juli 2016

Bröllopsnostalgi!

Tänk att det redan gått ett år!
I fredags för ett år sedan var det dags!
Jag minns den märkliga känslan av att gå upp på rummet,
få sminkat mig och fixat håret,
svettandes, svettandes.
Hur det var en alldeles vanlig dag,
men ändå inte.
Där fanns något pirr liksom.
Förväntningar!
Men samtidigt kändes det så lugnt inombords,
vi visste ju precis vad som skulle hända.
Jag minns att vi gång på gång sa  "att vad som än händer,
är vi ju gifta ikväll"!
Och det var ju poängen med allt ståhejandet,
att vi äntligen fick bli man och fru!
Jag minns också hur jag längtat efter att få sätta på mig ringen,
inte bara för att jag tycker att den är väldigt fin,
utan också för att det symboliserar det där pirret!
Det där pirret som inte alltid är där men som kommer upp med jämna mellanrum,
eller helt plötsligt.



Som nu när jag sitter här,
känner jag det,
känslan av tvåsamhet när den känns som bäst i hela världen.

Det känns lättare att sammanfatta och sätta ord på allt nu när det gått en tid.
Som om allt var för mycket att ta in tidigare,
att det inte gick att sortera upp därinne.
Nu kan jag titta på bilderna och känna vilken fantastisk resa vi gjorde,
då det där året 2015.
Hur fantastiskt fina människor vi har omkring oss
och hur lyckligt lottade vi är.
Jag är helt övertygad om att det var tack vare var och en som var med oss,
som det blev magiskt.
För det tyckte jag att det blev.
Amen!




lördag 2 juli 2016

När kroppen vinner över huvudet!



Jag vaknade första gången vid halvnio-snåret,
gick upp och kissade.
Isse låg kvar och sov i vår varma säng,
så jag beslöt mig för att sjunka ner igen.
Kände mig inte färdigsoven.
Huvudet satte igång malandet,
borde ju gå upp,
fixa ditt,
fixa datt.
Behovet av att kura in mig i den lilla varma kroppen bredvid mig tog över,
jag somnade nog om på två röda,
för sedan minns jag inget mer.

Kl.10.40 vaknade jag till.
Helt helt sjukt!
Minns inte när jag sov så länge!
Men tröttheten var inte längre bedövande.

Nu har jag bestämt mig för att inte ha dåligt samvete för det,
då det började bråka med mig redan första gången jag vaknade.
Nu bestämmer jag att jag njuter istället.

Jag njuter av att jag nu har stekt fyrtiotretusen amerikanska pannkakor med min Isse.
Avnjutit dom tillsammans i uterummet.
Vi har också gjort en lista på saker vi (Isac och jag i alla fall, men hoppas på att få med de andra två på något) när vi nu har semester.
Ja barnen har haft sommarlov länge,
men min ledighet börjar nu.

Vi har skrivit upp följande:

Äventyrslekplatsen i Malmö

Gokart City

Pannkaksladan

Skateboardbana i Lund (som mormor tipsat om)

Bio

Om någon är sugen på att hänga med är de hjärtligt välkomna.
Vi har däremot inte bestämt vilka dagar än.

Avslutningsvis slänger jag in lite bilder från vår underbara midsommar på High Chaparall!
Så förbannat roligt, på ren svenska!




       


Vi grillade givetvis med cowboysarstil!


Alla galna cowboysar-ungar!


Det fruktade tåget som tog oss ända till Mexico-city!
Rånarna hade dock ingen chans mot våra preppade ungar!


Emme hade tid att samla ihop blommor!
Tack Annika för kransen.






Självklart träffade vi Bröderna Dalton, deras mamma och Lucky Luke!


Jag jobbade lite på pensionen, vaskade guld och gjöt denna snygga medaljen!




Min älskade cowboy!