En snabbis!

God morgon!

Idag laddar jag dagen med en stunds lugn.

Frukost, ett ljus och lite kaffe får agera som 

en stabil början på en lång dag.

Har kvällsmöte på jobbet och kommer hem när 

kvällen redan gjort sitt intåg.

Ha en bra dag!

Satnam.

En trött smurf!

Trött tant!

Det känns att jag inte är hundra procent än.

Känner mig trött och sliten.

Hoppas på att en härlig mask ska göra susen.

Bråkar just nu med Lush hemsida,

de har gjort om den,

men den bara hänger sig.

Blir tokig.

Hoppas att jag får rätt på det.

Ha en skön kväll.

Satnam!

Fenomenet Gekås!

Swosh!

Så var helgen till ända.

En helg som bjudit på härligheter.

Shopping i massor (återkommer med det)!

Umgänge med nära och kära!

Igår stod klockan på fyra noll noll.

Till och med hunden låg kvar och sov.

Jag och fem kollegor skulle erövra det stora varuhuset.

Det stora som man ser på tv.

Det stora som man antingen hatar eller älskar,

och ibland både och.

Jag har ju någon sorts sjuk kärlek till att få spendera alldeles för mycket tid och pengar där.

Jag har svårt att sätta fingret på varför jag älskar det så,

eller egentligen är det ju enkelt.

Jag älskar att shoppa billigt,

trots att det alltid, läs alllltiiiiid blir dyrt.

Det sjuka är hur hjärnan blir blockad till slut.

Jag vänjer mig så vid 4,95 och 14,95-priserna så att när det står typ 149 på prislappen,

då ryggar jag tillbaka och måste fundera en stund om den ska läggas  i vagnen eller inte.

Det blir brottningsmatch i hjärnan,

behöver jag den här?

Köper jag den för att det är billigt?

Vill jag ha den?

Jag minns så de första gångerna jag var med om fenomenet Gekås,

för det är vad det är- ett fenomen.

Då öste jag i saker i kundvagnen hejdlöst,

bara för att det var billigt.

Tog fem stycken istället för en.

Verkligen överkonsumtion.

Jag tänker på allas vår Gekås-familj Rosemari och Kjell.

Det blir ju något absurt när man känner att man behöver konsumera så.

Att man finner det rimligt och dessutom inbillar sig att det är mer ekonomiskt,

blir befängt.

Men för mig krävdes det ett par besök på Gekås,

för att inte falla i samlar-träsket.

Jag har en förkärlek till sköljmedel,

älskar doften och kan verkligen gå igång på när det kommer en ny spännande doft.

Tänk vad otroligt tråkigt livet blir när man då inte kan handla det nya goda sköljmedlet,

för man har minsann handlat det vanliga på Gekås, 

och det räcker minsann till nästa år.

Trist.

Dessutom har jag också lärt mig,

bättre sent än aldrig,

att Gekås (och andra butiker för all del),

skapar behov åt mig som jag inte behöver.

Alltså när jag handlar den där ansiktsmasken,

lägger den i skåpet,

för att hitta den året därefter,

när jag ska lägga in ny-inköpta ansiktsmasker från nästa Gekås tur,

då inser jag ju hur lättpåverkad jag är. 

Försöker alltså tänka efter lite innan jag "add to cart".

Den stora skillnaden  är ju också att jag nu förstår att jag inte sparar pengar på att åka dit.

Det är ju ett uselt argument.

Nuförtiden kallar jag det ett intresse,

som en rolig (men dyr) utflykt kan man säga.

Fenomenet Gekås!

Måste ju då dela med mig av denna turens guldklimpar!

Först ut har vi en plånbok.

Bakgrunden till den är att Gekås har haft ett väsk märke som varit lite dyrare för att vara dom,

gjort i skinn.

Jag har en väska i det märket.

Nu hittade jag alltså en plånbok i det märket.

Jag älskar att alla mina kort får plats.

Love it.

Hittade denna fina Buddhan,

som jag genast blev förälskad i.

Nästa ut är en underbar och färgglad matta.

Shiva godkände den.

Svårt att bestämma vilket av skalen jag skulle välja,

för de hade många Ideal,

men till slut blev det detta.

Tycker det är så fint.

Sist ut.

Ni som känner till mig vet hur svag jag är för väskor.

Självklart var jag tvungen att få med mig en sådan här sötis hem.

Dålig bild ser jag nu,

men ni fattar.

En alldeles vanlig svart lagom stor väska.

Ja, jag har säkert nästan precis en sådan sedan tidigare,

men jag bara måste-

okej!?

Det är lite som en sjukdom,

jag fattar det.

Men jag ger efter ibland.

Denna var ju dessutom inte särskilt dyr.

O vad gör det om hundra år!

Nu ska jag försöka stänga de blå.

Snart väntar en ny vecka.

Tack för denna.

Satnam!

Ett fasligt slit!

Alltså jag måste bara dela med mig av denna sötnos,

jag mötte på vägen hem från jobbet i eftermiddags.

Kanske svårt att se,

men den lille fina ekorren har en nöt som tar upp hela munnen.

Verkligen hela munnen.

Den sprang ner från trädet,

över cykelvägen,

hämtade nöten,

över cykelvägen och upp i trädet igen.

Snacka om att pröva sitt tålamod.

En i taget.

Inget familypack där inte.

En nöt till dig och en nöt till mig.

Snacka om att det går energi för att skaffa mat.

O vi som gnäller när vi ska handla,

trots att vi slipper ta en portion i taget.

Tänk att han dessutom får tag på en och annan dålig nöt,

som han inte kan mumsa på.

Nä, fy katten för att vara ekorre.

Ja, o katten kan också ta en.

Just saying!

Lättnaden med fria luftvägar!

Halleluja!

Fria luftvägar.

Njutningen när jag kan andas genom båda näsborrarna,

åtminstone en stund efter en snytning.

Näsan droppar inte av sig själv längre.

Lite ork har jag dessutom unnat mig idag.

En lång promenad med hunden och

en tur till affär´n för att kunna överraska födelsegrisen med blommor och ostbricka.

Jo, när mannen fyller år får man bjuda på mataktigt,

inte kakigt. Det går inte hem hos en som inte ens äter tårta.

Tänk vilken dag alltså!

Jag blir så kokko när jag börjar bli frisk.

Vill göra allt,

tänker på så många saker jag vill göra.

Mest handarbete.

Hur coola är inte dessa virknålar?

Dessa hittade jag på www.handverkarna.se

Har färdigställt en poncho jag gjort av garnrester.

Den blev hyfsat fin, men väldigt tung och väldigt, väldigt varm.

Återstår att se om jag kommer att använda den.

Nu är det dags att ta tag i nästa projekt.

Ha en skön kväll!

Det tänker jag ha!

Satnam!

Snorvakum!

Varning för äckliga bilder.

Det här har jag jobbat med ett par dagar nu!

Är helt sårig om snoken och har snart skaffat mig liggsår, 

känns det som.

Tänk att möta mig i en mörk gränd, va`!

Clowner, släng er i väggen.

Lägg märke till de flådda områdena kring näsan.

Ynklig och svag.

Så, nu har jag gnällt färdigt.

Nä, vänta förresten.

Kan vi återigen ta en snack om sjuka barn.

Snälla föräldrar som enbart har feber som ett sjuk-godkännande.

Jag har ingen feber och jag hade dött om någon tvingat mig att vara på förskolan just nu.

Vill bara påminna om hur dålig man kan känna sig,

utan att vara febrig.

Så låt alla barn vara hemma när det behövs, okej!

Bra.

Nu har jag gnällt färdigt.

För övrigt har vi en kommande födelsedagsgris här hemma.

Vår älskade oktober-man.

Självklart arbetar han hela dagen,

men som tur var hann vi fira lite i måndags,

innan snoret tog mig helt.

Vi åt fondue,

vilket är en av de få rätter som funkar för alla i denna familjen.

Ett frosseri av oxkött, starksås, banan-currysås, god sallad, vitlöksbröd, pommes och mycket annat gott, ledde ju givetvis till matkoma.

Nu ska jag njuta av en kopp nyponet med honung i.

Ha en skön kväll!

Sat nam!

Söndagstvagning!

När man klunsar bort bäst-platsen i badkaret.

Då när man ligger inklämd mellan kanten och kranen,

och spänner sig för att inte riva upp ryggen på ploppen med kedjan på,

ni vet!

Fast det är värt det,

med det sällskapet,

och det är värt det med den badbomben från Lush!

Tyvärr råkade jag trycka på värmen,

så vattnet blev alldeles för varmt för han kluns-vinnaren,

så han gav upp strax efter.

Varmt och mysigt.

För varmt.

Nä, jag gav också upp.

Men nybadade är vi.

Satnam!

Sim-sala-bim-bort-med-alla-clowner!

Clowner hit och dit.

Överallt.

Rubriker som ska stressa fram känslor och nyfikenhet.

Dessa, för mig, sjuka bilder av onda clowner fyller flödena.

De fyller en alldeles för stor plats på min näthinna,

tar alldeles för mycket energi av mig.

Jag tänker alldeles för mycket på dom,

blir alldeles för rädd.

På allvar.

Blir rädd på många sätt.

Tänker på vilka skador Isse fått om han träffat på en som skulle skrämma honom lite.

Vem det är och vad syftet är,

blir sekundärt.

Skadorna blir förödande.

Det är inget jag tror,

det vet jag.

Det är bara ett barn.

Resten av barnen och de vuxna,

mig själv inkluderad.

Tänk vilka följder detta kan få.

Usch.

Bort med clownerna!

Hade en diskussion med en kollega,

då vi pratade just om vilka nötter som hittar på sådana här saker.

Förr hade jag tyckt, spöa skiten ur den som gör det.

Ryktena går ju att det även är unga som gör detta.

Då tänker jag direkt på min egen tonåring,

som ju själv tycker han har koll på allt.

Men det han inte kan i alla lägen,

är ju att förstå konsekvenserna av allt handlande.

Alltså, jag menar att det kanske inte tänks på hur illa detta kan påverka andra.

Och tänk, tänk om det är så att någon betydelsefull, någon av de coola, tycker att man ska hitta på något som inte känns riktigt bra.  Men samtidigt känns det bra att ligga någon cool till lags.

Coolhet, tufft klimat, känsla av att vilja ha en plats i gänget och en smula impulsivitet blir bensinen som tänder raketen,  den mörka fläcken i samvetet som viskar att det är fel, blir askan som ligger kvar på marken.

För mig är det inte enkelt.

Som någon sagt,

bakom varje våldtäcksman finns en mamma.

Nu är ju inte det samma sak,

men för mig finns det fler sidor av myntet.

Vi kan som föräldrar och vuxna göra rätt och vara bra förebilder,

men det kan ändå fucka upp sig.

För en tid sedan var jag på en av kommunens föreläsningar.

Rubriken var typ; Barns anknytnings tjutifräs någonting.

Den psykologen sa så många bra saker.

Bla, förklarade hon om hur föräldrar ofta blandar ihop barnens egenskaper med sin egna förmåga i rollen som förälder.

Alltså så här, hon har under många år haft kontakt med småbarnsföräldrar genom olika grupper.

Hon beskrev två mammor.

Den ena hade en flicka, (psykologen tyckte absolut att det bara var en slump att det handlade om en flicka och en pojke).

Mamman som hade flickbebisen satte henne på golvet med lite klossar.

Där satt bebisen lugnt och lekte med klossarna.

Parallellt har vi då mamman med pojkbebisen, som hängde i gardinerna typ.

Pojkmamman var stressad och försökte få bukt på sin son som klättrade överallt.

Flickmammans menande blick mot pojkmammans svettiga och stressade.

Det psykologen ville ha sagt,

var att det är lätt att tro att man som flickmamman, lyckats och då följaktligen misslyckats med den busiga pojkbebisen.

Medan hon menade att barnen är sina egna och har sina egna personligheter. 

Att flickmamman då gett sig kredd i onödan och att pojkmamman inte alls misslyckats.

Det kändes så klockrent.

Psykologen menade också, med glimten i ögat att det inte var förrän hon fick sitt tredje barn, det började ordna upp sig.

Summa summarum:

det blir inte alltid som man tänkt sig,

samtidigt kan man inte vara för hård mot sig själv

eller andra föräldrar.

Det är så enkelt att såga någon när man inte vet.

Lite så spånade jag ikväll.

Avslutar med en liten fikabild från förra helgen!

Ha en skön helg alla!

Satnam!

Självmedicinering och julegott!

Sådär ja!

Nu är det färdigt för en stund. 

Kroppen skriker av smärta,

inte överallt, 

men som sjuksyrran sa på telefon.

Jo, det lät nog som om axlar och nacke blivit överbelastat.

Alltså.

Ja, nog f.n är det något.

Att princip varje kväll varit upptagen sedan Palme sköts,

hjälper ju inte till.

Men nu.

Nu ska jag lyssna på kroppen och knoppen.

Kroppen säger; -aj, är du dum i huvét?

Huvét säger; -kan du va´själv. Idiot.

Jag kör nu självmedicinering med hjälp av anti-inflammatoriskt.

Sedan får vi se.

Det blir bra.

Under tiden välkomnar jag denna årstid med hjälp av pepparkakor och julmust.

Mums.

Jag känner att jag måste börja prioritera om saker i mitt liv igen.

Just nu känns det som om jag bor på mitt arbete.

Lite av det beror ju såklart på att jag nu jobbar heltid,

men också har vi haft många möten på kvällstid.

Parallellt med detta har vi haft möte med skolan angående vår kära tonåring, 

som nu har haft det väldigt tufft på olika sätt i skolan. 

Hoppas nu på att nästan daglig mailkontakt med både bup och lärare tillsammans med möte ska hjälpa upp honom igen.

Så kanske har det varit mycket då.

Nu känns det i alla fall som att det är viktigt för mig att få lite space.

Att få lite andrum.

Att få göra lite vad jag känner för.

Förra veckan fick jag någon sorts energi-kick en kväll och påbörjade en ommöblering,

jag längtat efter ett tag.

Vi har ett extrarum som varit ett "jag lägger/ställer den där så länge"-rum.

Rummet var såklart tänkt till bebis,

när den kom till.

Men när den inte ville komma,

har rummet fyllts med mer och mer grejer.

Tills den kvällen alltså.

Min vision nu är att det ska fungera som ett sy, stick, virk och kontorsrum för mig.

I söndags fick vi ett ryck och påbörjade inhandlingen av nya hyllor och annat.

Fix och fix.

Tänker också att jag ska vara lite eftertänksam,

då en av mina dåliga karaktärsdrag är att jag kan vara otroligt impulsstyrd.

Detta brukar leda till att jag vill göra om ganska snabbt, 

då jag inte brukar tänka igenom saker så noga.

Saker och ting måste inte bli färdigt direkt.

Övar nu på att vara lite mer eftertänksam.

Tänker att resultatet kanske blir mer permanent då.

Vi får se helt enkelt!

Just nu vill jag bara sticka och virka dygnet runt.

Dessutom drömmer och sneglar jag på en sykurs, 

som skulle vara sååå roligt.

Men som sagt.

Skynda långsamt.

Just nu finns det bara sju dagar i veckan.

Men kan någon säga till om de hittar en klocka som man själv kan reglera tiden med?

Tänk va`, precis när man börjar få in sticket i fingrarna stänger man av klockan och bara fortsätter att sticka. 

Det hade varit något va`?

Förutsatt att man kunde köpa nya axlar och en ny nacke på Ebay förstås.

Nu ska jag krypa ner med Isse i sängen och tanka lite kärlek.

Sat nam!