Besökstoppen

lördag 10 november 2018

Alldeles inget speciellt att berätta!

Idag har jag inget alldeles speciellt att skriva om!
Jag sitter och njuter av en kopp kaffe, 
stickar lite och slökollar lite på nyhetsmorgon.
Tvättmaskin och diskmaskin väsnas där i bakgrunden.
Ute är det grått och trist, skulle jag nog beskriva det som.
Lördagsmood helt enkelt.

Om någon timme ska jag göra det jag njuter mest av just nu.
Det som har kommit att spela så stor roll i mitt liv,
som får mig att bli avslappnad och harmonisk och lite galen emellanåt.
Hemslöjden ordnar med handarbets-träffar då och då, och just precis idag funkade det för mig att gå dit.
Efter en tids stick-depression (som med största sannolikhet hade med mitt dåliga mående under graviditeten) har jag nu fått tillbaks gnistan. 
Just nu stickar jag varje sekund jag kan, precis som innan.
Jag går upp tidigare på morgonen för att hinna sticka en stund innan jobbet. Det finns inget bättre sätt att starta dagen på. Just nu har jag dille på att sticka små-projekt, som tex handled och pulsvärmare. 
Idag ska jag prova att brodera lite på stickat, ska bli spännande.
Jag gillar ju mycket färg, syns det?


Nu piper tvättmaskinen på mig, får hänga tvätten innan jag åker.
Ha en bra dag!
Puss och kram.

lördag 3 november 2018

Att inte skilja på mitt och ditt! Varning för arg mamma!

Varning för arg mamma och grovt språk!
Jag blir så in i helvetes arg och frustrerad när man inte skiljer på mitt och ditt.
När man dessutom går på ungar, äldre eller andra som inte kan försvara sig.
Ja jag vet att det händer överallt varje dag att folk blir rånade och andra hemskheter. 
Men igår hände det i vår familj, vår tonåring, i hans närhet och i hans vardag.
Han blev rånad tillsammans med tre kompisar. 
En bil stannade killarna mitt på vägen och de fick instruktioner om att logga ut från iCloud, Instagram, Snapchat och allt de kunde komma på.
Tre av fyra killar lyckades logga ut och sedan försvann bilen snabbt. 
Givetvis gjorde vi en polisanmälan direkt och polisen kom hem till oss för att prata med pojkarna. De  beskrev situationen så gott dom kunde och polisen förhörde och frågade. Eftersom att Emil är femton får inte polisen förhöra honom utan att vi som vårdnadshavare är med, och det är jag nu i efterhand väldigt glad över. Jag förstår att de måste ställa tusen frågor och vända och vrida på allt. Men vissa av frågorna måste jag nu i efterhand faktiskt ifrågasätta. "Varför stannade ni kvar om det var obehagligt?" "Därför först var dom trevliga!" Efter tusen frågor och påståenden menar polisen att de får se hur de rubricerar detta ärende, han behöver prata med sitt befäl om det, eftersom att Emil gav sin telefon till killarna frivilligt, och då är det inte säkert att de ens kan rubricera det som stöld. Alltså på riktigt!!! Att man ser enbart till individen. De hotade inte Emil utan hans vän, vilket Emil då tyckte var skäl nog till att ge dom hans telefonen, men det enligt polisen då kanske inte räcker eftersom att det handlade om hans vän och inte om Emil. Helt stört alltså. När de frågade honom om han blev hotad, förklarade han att de inte sa något rakt ut till honom men att han förstod att han behövde ge dom vad dom ville ha, för annars kanske något kunde hända och att de hotade hans vän. 
Dessutom säger då söt-ungen att hans pappa och mamma har lärt honom att aldrig tjafsa emot utan bara ge dom vad dom vill ha, så det gjorde han! 
Vet inte om rubriceringen spelar så stor roll men det provocerar mig något vansinnigt att han ska känna att han nästan gjort fel som gav bort den, eftersom att idioterna inte sa något till honom personligen. För mig är det ju solklart att han bedömde hela situationen som hotfull!
Sjukt ju!
Hur som helst har polisen fått ganska tydliga signalement på de fyra killarna som satt i bilen och halva Höllvikens ungar var inblandade resten av kvällen, då någon sett denna bilen innan. Bilen utmärkte sig, så jag ber till Gud att de tabbat sig så de åker fast. 

Ja vad säger man om detta?
Jävla människor helt enkelt.
Så idag behöver vi lösa lite problem som uppstått.
Att bli berövad på ens personligheter är så tidskrävande och kränkande.
Självklart är vi glada över att inget "värre" hände, att de inte blev fysiska. 
Jag är också så tacksam över att Tom var hemma så vi var två vuxna att ta hand om allt, när huset helt plötsligt en lugn fredagskväll fylldes med föräldrar, barn och poliser. 
Inte vad jag tänkt mig direkt.
Bara glad att vi slapp sitta på akuten.
Min plan var att jag skulle ha en lugn stick-fredag med mitt nya garn, 
men tji fick jag.
Så såg vår fredag ut!