Avslut hos GR, min psykolog!
Just nu min bästa kompis.
Tråkigt, men skönt.
Dåligt, men bra.
Trött när jag gick dit, nu glad och tillfreds.
Jag har avslutat något bra och som jag är stolt över.
Motivationen var inte alltid på topp,
men jag lyckades hålla kvar.
Tror i och för sig att jag förberett mig länge, och att sluta mitt i inte varit ett alternativ för mig.
Inbillar mig att jag inte hade påbörjat något jag inte visste att jag kunde slutföra.
Kan låta som att jag är självgod,
men för mig handlar det mer om att jag inte hade överlevt att sluta mitt i.
Då hade det ätit upp mig.
Antingen förtränga, förneka, panika och ha ångest,
eller ta tag i det, hålla fast vid det och fan inte ge sig.
Jag gav mig inte. Jag vann. För det är jag evigt tacksam.
Hade inte klarat det utan min GR.
Som, trots att jag grät och var livrädd,
fortsatte att pusha mig.
När vi nu tillsammans går igenom detta, denna resa,
undrar jag ju givetvis hur det annars skulle sluta.
Det allra mest fantastiska är att jag nu känner mig hel som människa.
Även om saker och ting händer, kan jag nu förhoppningsvis hantera det.
Livet händer hela tiden och överallt!
Men jag är mer rustad nu! Med bättre verktyg och ett bättre självförtroende.
Bring it on, säger jag.
Sat nam!
