Nagelfix och könsbyte?

Alltså detta fix-begär!

När jag legat och vilat en stund insåg jag plötsligt att jag var tvungen att prova nya dekorationer. Sagt och gjort! Ut i nagelrummet och fixa! Såhär blev det.

Jag har idag tagit hand om mig själv! Hade en mardröm i natt,  som gjorde mig väldigt illa till mods och när jag vaknade var jag orolig, tills jag insåg att det bara varit en dröm. Jag använde ett av verktygen jag fått med mig på min resa, jag satte mig på toa-golvet  i meditations-ställning och bad till Gud! Jag gillar egentligen inte att använda ordet Gud, då jag inte känner mig så religiös. Men en makt, ett universum eller ödet. Jag vet inte, lättast är kanske att säga Gud ändå! 

När jag andats och bett infann sig ett härligt lugn! Detta är nytt för mig och det gör mig väldigt tacksam. Tacksam för att jag kan hantera mitt liv, med hjälp av Gud och en högre makt. Börjar till och med kännas som att jag kanske, tycker lite om mig själv.

När jag satt där i morse, insåg jag också en sak. Det där med att ställa höga krav på sig själv och vara en duktig flicka. Det där att känna att jag aldrig har varit tillräcklig, för pappa såklart. I hela mitt liv har jag haft känslan att han hellre velat ha en pojke. Han har en son sedan tidigare, och det kändes som att han ville att jag skulle vara den sonen. Sonen som han aldrig lärt känna. Detta förstod jag ganska sent, när jag var ganska gammal. 

När jag var liten kändes det som att pappa försökte göra mig till en kille. Han tyckte jag skulle göra killiga grejer! Det var viktigt för honom att man skulle vara tuff ( så tyckte han att killar skulle vara)! Jag skulle vara en tuff flicka och han kunde skryta över så konstiga saker, till sina så kallade vänner. Jag kunde inte vara mig själv, kände jag. Det var inte okej.

Känslor var det inte tal om att prata om. Därför kunde jag aldrig berätta att jag hade gjort allt för att han skulle bli nykter, om han ville att jag skulle vara en pojke, kunde jag vara det . Bara allt blev bra. 

Vill bara poängtera att jag själv inte har sådana värderingar att känslor är könsbetingat, så ni vet. Jag har själv en otroligt liten känslig kille. Så det har absolut inte med kön att göra.

Men jag uppfattade det så när jag var liten, det blev min sanning.

Tack för ordet!

Puss och kram!