Bygget går vidare.
Idag var pool-byggar-killarna här och förbereda för gjutning av pool.
Det går framåt.
Får bortse från att resten av tomten ser ut som något gud glömde.
Lertomt kan jag beskriva det som ungefär, lertomt med stoooora hjulspår.
Snyggt!
Ja ja, tålamod.
Jag spydde inte på gymmet idag.
Att jag hade sjukt, vansinnigt och super dålig kondis, det visste jag.
Men det gick.
Känner redan träningsvärk.
Bådar gott!
Bara fortsätta kämpa!
Kämpar vidare med virket.
Nu sitter alla rutor ihop i alla fall.
Satt ute och arbetade idag.
När vi satt ute kändes det som sommar.
Helt underbart!
Shiva njöt på gräset.
Isac lekte med två kompisar,
och Emil satt vid datorn.
Ja, jag får knappt ut den där stora klumpen,
som vilken dag som helst hade bytt sin tjatiga mamma
mot två eller tre skärmar, ett nytt skype-konto eller en mikrofon eller nåt.
Hans liv består av dator.
Nu tycker ni att;- ja med det är ju upp till er föräldrar att bestämma hur mycket datorn får ta plats.
Ja, så är det, men här snackar vi en kille som vill gå programmerar-program.
Han kollar frivilligt på you-tube och löser olika saker, installerar, bygger servrar osv.
Vi kan inte kämpa emot mer.
Det är hans största intresse och vi fattar halv-fjers,
därför vill vi inte hämma honom.
Tycker att det är synd att det ser ut så idag,
men det gör det.
Barnen vill spela hela dagarna,
vilket även vi sätter stopp för givetvis.
Men det ser annorlunda ut nu,
jämfört med när jag var liten.
Emil sitter och skypar med vänner och har skaffat kompisar i hela Sverige.
Därmed inte sagt att jag gillar att han gift sig med datorn.
Men jag har fått accepterat det helt enkelt.
Hoppas att han får nytta av det någon gång.
Det blir säkert bra.
Jag berättade för min kund idag att mina barn håller på att glida ifrån oss.
Helt plötsligt sitter jag ensam (när Tom jobbar) i soffan för att se på Gladiatorerna, eller sitter jag och Tom själva.
Inte det att det bara är hemskt, men det känns väldigt ovant.
Vid första känslan känner jag mig lite övergiven på något sätt.
Tar det lite personligt.
Varför vill de inte sitta hos oss mer?
Vi har ju alltid legat med armar och ben överallt i soffan.
Bråk över vem som ska ha den bästa platsen i soffan
(den ändras ju hela tiden).
Efter ett tag somnar två grisar och då kan vi vuxna välja program,
eller då sover jag med förresten.
Nu får vi välja tv direkt.
Detta har vi längtat till sedan barnen var små,
att få tillbaka tvn.
Nu vet jag inte längre.
Fast det är klart,
nu tar vi igen "Sons of anarchy" tex.
Det är ju trevligt.
Njuter också av att kunna välja min tid lite lättare nu än när barnen var små.
De kan vara hemma en stund själva ju.
Nu får gärna Tom komma hem från fotbolls-tittandet.. "Sons" skriker efter mig, -se mig, se mig!!
Nu får han skynda sig helt enkelt.
I morgon ska jag till den underbara tandläkaren,
som för mig är ett yrke jag inte förstår att någon väljer att ha.
Att titta in i min trasiga mun som mer liknar en 80-årings,
med tänder utdragna, rotfyllningar och kroner, är för mig en gåta.
Ja ja, det behöver jag inte tänka på ju.
Men jag ska dit och plågas i alla fall.
Värsta mardrömmen.
Det värsta är att jag vid detta laget vet exakt hur obehagligt ont det gör,
eftersom att det är femtioelfte gången jag är där.
Usch!
Andas!
En dag i taget!
Stick huvudet i sanden och låtsas inte det ska hända!
Ha en skön kväll.
Puss och kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar