Mycket riktigt!
Efter träningen blev jag pigg.
Har haft ledig förmiddag,
vilket var väldigt skönt.
Jag och Tom plöjde igenom avsnitt av "Soa"!
Det är väldigt lyxigt att kunna vara ledig en förmiddag sådär.
Har jobbat i eftermiddag och kväll istället.
Tycker om mitt jobb så mycket.
Imorgon är det fullt upp!
Ska gå och bli uppläxad av en tandhygienist på morgonen.
Det är så märkligt!
Helt ärligt, känner jag ingen som håller på med sina tänder som jag.
Jag floursköljer två gånger om dagen, har plackers överallt som jag använder hela tiden och jag borstar tänderna dubbelt så länge som man ska (har en eltandborste som piper när man ska byta ställe, därför vet jag) och har en tandborste med ett litet huvud som jag borstar tandköttet med efter den vanliga tandborsten.
Ändå går mina tänder ständigt sönder.
Har varit hos tandhygienist tidigare och hon idiotförklarade mig i princip.
Ställde frågor som var förnedrande. Hon frågade tex hur mycket läsk jag drack, hur ofta jag borstade tänderna, om jag åt sent på kvällen osv. När jag förklarade för henne att jag jobbar på förskola och har väldig rutin på mina måltider, att jag sällan eller aldrig dricker läsk och att jag inte känner någon som använder plackers som jag, himlade hon med ögonen som om att jag ljög.
Jag kände mig som en treåring som hade handen i kakburken.
Nu är det dags för denna totala förnedringen igen.
Det finns något med det där.
Ungefär som när man går till gynekologen.
Bara genom att vara naken och sitta i den där stolen,
där läkaren kan se upp till halsmandlarna,
är förnedringen där.
De behöver inte ens säga något.
Likadant när man då blir upphissad i tandläkarstolen och de börjar picka med pinnen!
De pratar med termer jag inte förstår,
men jag förstår att det är mycket som är sönder.
Det ligger en sorts skam i det!
Som om att det handlar om att jag är slarvig och inte sköter mig.
Hemskt att vara en vuxen människa och ändå känna mig som en treåring.
Har bestämt mig för att jag inte tänker bli förnedrad i alla fall.
Jag måste säga ifrån.
Vi får se hur det går.
Nu skiter vi i det.
Jag måste säga att jag älskar verkligen vårt hus!
Det är ett alldeles vanligt och inget speciellt hus,
men jag älskar det.
Jag älskar små saker med det.
Att det är nära en liten butik,
att jag kan gå på olika rundor med hunden varje gång,
att vi har folk runtomkring
och att vi har nära till det mesta.
Sedan känner jag ett sådant lugn i detta huset.
Är väldigt känslig för de andliga.
I vårt förra hus fanns det lite oroligheter,
och det visade sig att det brunnit där.
Jag såg en man flera gånger.
Han gick fram och tillbaka på ett speciellt ställe,
och det var ofta jag vaknade och såg konstiga saker.
Här är det som sagt väldigt lugnt.
Jag känner de som jag vill och som jag är van vid.
Utan att jag visste det då,
kände jag inte så mycket lugn som jag gör i detta huset,
känner jag nu när jag kan jämföra.
Nu lever jag ihop med en man som tycker att det inte finns några spöken alls,
och tycker att jag är lite kokko i huvudet.
Det gör mig inget.
Ibland hade det varit skönt att inte känna.
Att inte vara känslig för energier.
Men det är så jag är!
Det är samtidigt väldigt skönt att känna den styrka jag ibland kan känna från dessa energier.
Ibland önskar jag att jag kunde utveckla min förmåga ännu mer och kanske kunna kommunicera med dem!
Det kanske kommer.
Har nog bara börjat min resa!
Healingen kan kanske hjälpa till att få kontakt med mina guider!
Ha en skön kväll!
Ta hand om er
och glöm inte att ta hand om ert inre!
Puss och kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar