Det är mycket nu!

Dessa veckorna!

När jag skulle vilja klyva mig på jobbet och hemma!

På jobbet läggs det så sjukt, sjukt mycket energi just nu.

Jag har små ett och tvååringar som tultar omkring i denna märkliga miljö,

förskolan, med skräckblandad förtjusning.

Jag vill att allt ska kännas bra,

för både föräldrar och barn,

både för de gamla barnen och de nya barnen.

Början är så viktigt.

Att ha gått hemma med mamma/pappa,

för att skolas in med en hel skock andra som också vill läsa bok, 

bygga torn, låtsas-äta purjolökar och konstiga plastkakor,

ja det är banne mig inte helt enkelt.

Börjar en av de små att gråta, 

då kan man kallt räkna med att det sprider sig.

Så håller vi på nu i ett par veckor.

Sitter på golvet, gråter lite, slåss lite,

skrattar med varandra, lär känna varandra.

Jag är på helspänn!

Inget får gå fel...

Nerverna utanpå ett tag nu!

Hemma skulle det behövas lite extra energi!

Idag höll jag på att ramla av stolen när jag nu inser att tiden är inne.

Nu ska mina barn börja 5an och 7an.

Fatta att Emme börjar högstadiet!

Jag vet att jag låter som en hundra-åring, 

men jag minns fortfarande hans första pyjamas.

En mörkblå Bamsepyjamas med stjärnor på!

Jag minns på pricken när jag två och ett halvt år senare

 gick med värkar i juli,

fem dagar efter beräknad nedkomst,

kom han då min lilla älskling Isse.

Han som redan från start satt fast med sin mamma.

Dessa små som nu är stora.

Älskade ungar!

Ja tiden springer och jag försöker hinna med så gott jag kan!

Nu ska det försökas att vända tillbaka dygnet

och få de små, små i säng!

Vi får se hur det går!

Sat nam!