Mina tankar kring meditation/ Kokkotanten!

Alltså!

Mina meditationsmöten!

Magiska,

är ordet.

Det är härliga, men ibland lite extra.

Ikväll var det extra.

Jag behövde det extra idag,

allt är lite extra idag.

För mig börjar meditationen med att jag jordar mig.

Finns säkert olika tekniker,

men detta har jag lärt mig och det fungerar för mig.

Jordningen förhindrar en orolig själ.

Jordningen är en fysisk känsla , som en behaglig rysning,

och börjar i översta kotan i nacken,

drar sig ner till svanskotan

och följer ner i marken.

Jag upplever att jag sitter fast i marken.

På ett skönt och tryggt sätt.

Fötterna värms,

benen värms.

Ikväll blossade till och med kinderna.

Jag vet att jag ibland har lekt med tanken att jag hittar på detta,

men det räcker med att jag då rör till en muskel,

för att åter komma tillbaka,

och känna exakt likadant.

Som om att jag inte nöjer mig med en gång,

utan att jag måste testa igen,

för att få samma resultat.

Tankarna kommer och går.

Vissa behöver jag titta lite extra på.

Då vänder och vrider jag på dom ett varv,

för att sedan släppa de vidare.

Upp och ut.

Eftersom att jag är öppen i huvudet,

alltså rakt upp,

ibland så att håren reser sig på hjässan,

är det dit jag släpper tankarna.

Lämnar över dom.

Släpper dom.

Går vidare till nästa tanke.

Jag känner mig fullständigt fokuserad,

fokuserad så pass att jag är frånvarande,

samtidigt som jag är helt närvarande.

Två ytterligheter på samma gång.

Jag inventerar insidan,

kan man säga.

Om jag hittar något därinne,

försöker jag att acceptera det.

Även på utsidan.

Ibland kan det till exempel börja klia på näsan.

Det har tagit mig många gångers träning att inte bara klia med handen,

utan att bara acceptera!

Det är inte enkelt,

men när jag klarar det,

försvinner det oftast. 

Är jag arg över något,

titta på det och acceptera det.

Helt plötsligt blir det inte lika viktigt.

Det hjälper mig att hålla fokus,

och släppa det som inte är värt att lägga energi på.

Det jag inte kan råda över,

lägger jag där och då ifrån mig.

Tjugo minuters meditation.

Sitta helt stilla.

Lyfta på allt,

efter dessa år av inventering och arbete,

kan jag lyfta på allt.

Inte så att jag inte har kantiga stenar där,

men jag har accepterat dom.

De stenar som finns kvar idag,

skadar mig inte.

De stenarna som på ett eller flera sätt skadade mig,

 har jag lyft bort,

de finns inte hos mig längre.

De är inte min börda att bära.

Jag kan idag se inåt,

framförallt med hjälp av meditationen,

och må bra.

Fantastiskt bra faktiskt. 

Meditationen ger mig en magisk energi.

Övning ger färdighet.

Jag kan förstå att detta låter helt kokko.

Men det är så jag upplever det.

Abstrakt och konstigt,

för vissa,

magiskt och fantastiskt för mig.

Ha en skön kväll!