Heartbroken!

Så länge klarade jag av att ha naturella!

Två dagar.

Har disco med mig själv och gör naglar.

Feel-good musik.

Youré the voice, Come undone, Tommy tycker om mig, The Spy, Blood money,The best  Prince varannan låt och mycket mycket mycket mer.

Så jag känner att jag är bra.

Var hos pappa idag.

Berättade äntligen att vi ska gifta oss.

Den tystnaden och de besvikna ögonen över att inte vara bjuden.

Den tystnaden när vi utan att yppa ett ord kom överens om att inte göra en stor grej av det.

Vi gjorde som vi brukar,

låtsas att det inte hände något.

Besvikelsen i ögonen, alltså.

Han förstod precis.

Han förstod att jag förstod, att han förstod.

Vi stod där och tittade ner i golvet i 150 år,

tills jag fick börja prata om något annat.

Efter en stund harklade han sig och sa; -Ja, då får inte din gamla pappa hålla tal på ditt bröllop då!

Jag gick sönder.

Grät inte där och då,

men nu gråter jag.

Det gör så ont.

Jag känner mig som en hemsk människa.

Känner mig värre än vad han gjort mot oss.

När jag stod där och då, stoppade jag undan känslorna direkt.

Nu, nu gråter jag som ett barn.

Fulgråter.

Samtidigt blir jag arg på mig själv.

Men det är så orättvist att det gör så ont på mig.

Varför måste jag välja bort min pappa?

Varför måste jag känna mig som en skurk.

Det är så sjukt orättvist.

Så jobbiga känslor att hantera.

Nä, den här behöver jag fundera på.

Känns för djävligt.

Nu får jag nog göra något annat en stund.

Skriver senare.