När det vänder från lösningsfokuserad,
till förlamande sorg.
När "den kalla" känslan
byts ut till den kvävande gråten.
När gråten bara kommer
utan att jag kan välja,
kan inte stoppa den.
När det inte längre spelar någon roll att
"den var nog sjuk",
"kroppen sköter det bra",
när den yttre smärtan byts mot den inre.
Jag tillåter mig att vara ledsen.
För det har jag lärt mig att jag ska.
Vill inte börja packa om den där ryggsäcken!
Som jag nu redan packat upp.
Det löser ju inget.
Jag packar till midsommar istället.
Pendlar mellan förtvivlan,
och en härlig känsla av att vi ska åka iväg och ha ett par härliga dagar.
För det tänker jag att vi ska!
Barnen är förväntansfulla och fulla av energi.
Energi att skratta, leka och ha kul med vänner och kusiner.
Det ger mig energi!
Energi får jag också av alla de fina människor omkring mig.
Alla vänliga ord, tankar, kramar!
Tack!
Idag gör livet ont helt enkelt!
Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar