När livet går sönder gång på gång!

När livet inte blir som man tänker sig.

Jag gråter.

Gråter för att jag känner mig som en dålig mamma,

som tappade tålamodet.

Gråter för att det känns så tungt just nu att jag inte vet vad jag ska ta mig till.

För att inget känns som om att det fungerar.

Tonåring.

Tonåring med diagnoser.

Trots att jag försöker göra vad jag kan för att tillgodose

hans specialbehov, 

brister jag, gång på gång.

Klandrar mig själv.

Det känns hopplöst.

Idag kände jag till och med att;

nu skiter jag i detta.

Men jag vet inte hur jag ska skita i det heller.

Ibland verkar det nog som om att jag har svaren på de flesta av frågorna kring funktionshindret,

 som om jag har hyfsad kunskap.

Inte idag.

Idag känns det som om jag inte har en aning.

Det känns som om någon pratar ryska med mig typ.

Efter en ytterst utmattande eftermiddag och kväll,

slätade vi ut gråten med att klä granen.

Kontrasterna mellan känslorna är extrema,

och jag har svårt att ta in allt.

Om jag har svårt att hantera det,

så ja,

han har det ännu svårare.

Avslutningsvis har vi nu fått lite jul härhemma.

I helgen fick vi även upp vår skidbacke med små tomtar.

På backen står lilla huset jag fyndade på Gekås.

Supernöjd.

Ha en skön kväll!

Satnam!