Tänk om tomten går in i väggen!

Idag kom tomten till oss på förskolan!

Precis när vi hade julfest.

Konstigt va`!?

Att han bara vet när han ska dyka upp.

Som om någon känner honom liksom.

Han var så trött i benen,

att han fick åka skrinda.

Stackarn.

Han har ju inte det lätt just nu alltså.

Tänker att även tomten behöver tänka på den psykiska hälsan.

Även tomtar kan väl gå in i väggen?

Vår tomte var i alla fall nykter,

tänker att han inte alltid är det när han lufsar runt till olika hus.

Han bjöd på pepparkakor,

clementin och äpple.

Barnen var förtjusta.

Jag älskar ju denna tiden.

Älskar denna tiden, 

när man får leka lite busig,

tänja lite på sanningen.

Eller ja,

när Isse frågade häromdagen för hundrade gången om tomten finns,

för det tror inte han i alla fall, och jag säger att jag faktiskt tror på att det finns en tomte,

och han inte riktigt vet vad han ska tro,

då trivs jag.

Som Isse säger,

-ja men alla tomtar som kommer hem till barnen är ju inte den riktiga.

Nä, exakt, men det finns ju inget som säger att det inte finns en långt-bort-i-stan.

En som gör vad han kan för att göra det bra på jorden.

Jag är allvarlig alltså.

För mig finns det en tomte.

Det känns lite pirrigt när jag tänker på honom,

lite magiskt och spännande.

Som något jag inte kan kontrollera själv.

Som när jag var liten och den första snön kom.

Då minns jag att jag tyckte det var tomten som ordnat och fixat det.

Tänker att kanske tomten har den rollen som Gud har för vissa människor kanske.

Halleluja för tomten!

Då kan man säga att jag hyllar tomten genom min lilla julutmaning.

Idag var mina julnaglar, guldiga julkul-örhängen, min magiska jultröja och glittriga renhorn mitt bidrag att förgylla vardagen.

 Jag trivdes bra med mina kollegor,

Olaf och Rudolf.

Underbar dag idag!

Om en stund ska jag och Isse ut och promenera.

Ha en skön kväll!

Satnam!