Återvänt från de döda med ett härligt barndomsminne!

Å may gad,

vad länge sedan jag skrev, 

såg jag nu när jag öppnade denna sidan.

Jaja, så kan det vara ibland.

Jag sitter och småsmuttar/ provsmuttar på en kopp kaffe,

hoppas på att det inte sätter igång något.

Magen är fortfarande öm.

Har haft en januaridetox/tömning.

En galen sådan.

Tömt båda hållen på en gång- vidrigt!

Alltså när jag haft en sådan nära-döden-upplevelse som det är att inse att kroppen inte har kräkts färdigt, trots att tårarna rinner, svetten rinner i pannan och det enda som kommer upp är galla, spelades det upp ett barndomsminne för mig. 

Det blir så starkt.

Jag minns det så tydligt och det är egentligen inget speciellt.

När vi var hos farmor och farfar,

bodde vi i källaren.

Det var så mysigt, tyckte jag, för då sov alla tillsammans, alltså mamma med mig och syster, och pappa i samma rum. Vi fick sova i nytvättade, manglade lakan som luktade ljuvligt.  Oftast kunde pappa hålla sig nykter och vi kunde för en kväll låtsas vara en "vanlig" familj.

På kvällen satt då hela familjen i källaren framför tv, en sån där stor tv med knappar på sidan, ni vet. 

Programmen var väl inte direkt superroliga för mig och min syster,

så vi roade oss på annat sätt.

Minns att jag bara njöt av att det var lugn och ro.

Jag låg oftast på golvet, på en heltäckningsmatta.

En ganska vass mörkröd med snirkliga mönster och lite prickar.

Då vi oftast hade fått lördagsgodis,

var en favoritsyssla att sortera godisarna på olika sätt.

Oftast var det Malacos blandpåse.

Jag sorterade så mycket att godisarna blev alldeles kladdiga.

Jag minns så tydligt hur rummet kändes och luktade när jag rullade runt på golvet. 

Minns hur mörkt det var i hörnan där den stora brudkistan stod.

Den var vansinnigt läskig,

locket var tungt och jag kunde fasa över hur lätt det kunde klippt av våra fingrar. 

Våra täcken och kuddar låg däri,

när vi inte hade dom i sängarna.

Lustigt nog var kistan en av de viktigaste sakerna jag ville ha efter farmor och farfar,

trots att den var så läskig när jag var liten.

När jag tänker på det nu,

var hela källaren läskig om det inte var så att jag hade sällskap av någon.

I farmor och farfars hus hämtade de någon typ av renat vatten i källaren,

så när vi bodde där,

smög alltid farfar ut och ner genom källardörren för att inte väcka oss.

Men oftast vaknade jag ändå,

och kunde då smyga upp till farmor.

Små obetydliga minnen,

men som betyder så mycket.

Håll i hatten,

jag har druckit en hel kopp kaffe.

Har alltså återvänt från de döda!

Halleluja!