Censur!

Jag sitter på time-out.

Arg.

Frustrerad.

Tur vi har två våningar,

för där sitter en likadan däruppe.

Efter en natts lanande för tonåringen,

blir han om möjligt ännu omöjligare.

Jag klarade av att stå emot en stund,

men sen gick det inte så bra med det där lågaffekt-beteendet.

Jag gjorde som han,

jag exploderade.

Luftade lungorna.

Blev frustrerad.

Sparkade på en dörr,

som givetvis hoppade ur sitt fäste.

Fan, helvetes jävla skit.

Hur ska jag säga att inte han får göra så om jag gör så??

Jag som dessutom ska föreställa vuxen.

Kan konstatera att jag inte var mitt vuxnaste just nu.

När röken skingrar,

och samvetet börjar torna upp sig,

hjälps det ju inte att han sitter däruppe och är arg,

och jag sitter härnere och är minst lika arg.

Fan, helvetes jävla skit.

Fan. Helvetes. Jävla. Skit.