Sockermissbruk, treårsdag och Guns!

Hittade en podd igår,

som fängslade mig.

"Sockersystrar".

Har idag haft möjlighet att lyssna igenom denna relativt nya podd,

som handlar om sockermissbruk/matmissbruk.

Väldigt intressant.

Med min beroendepersonlighet kan jag rätta in mig i detta ledet också,

till viss del.

Detta triggande knarket.

Tjejerna i podden väljer att köra strikt lchf,

vilket är upp till var och en att avgöra såklart.

Men jag har ändå ett par funderingar.

Vad jag förstår och har sett på Instagram-konton,

äter de tex stora mängder smör.

Det undrar jag lite om.

Det kan ju inte vara hälsosamt?

Fattar ju att fett håller dig mätt,

men hur ser det ut inuti kroppen när man tillsätter så mycket fett,

även om det är "bra" fett?

Att man inte får äta socker, gluten och hålla sig till ovanjord grönsaker,

också utesluta frukt och mejerier.

Jag fattar!

Men för mig verkar det för besvärligt.

Har testat lchf för hundra år sedan,

(säg vad jag inte testat).

Jag testade i två omgångar.

Omgång ett fungerade det bra,

mitt syfte var enbart att gå ner i vikt.

Omgång två fick jag avbryta,

jag fick för ont i vissa organ,

typ i magen.

Eftersom att min läkarexamen lyser med sin frånvaro får jag gissa mig till att det var något organ som inte uppskattade mitt höga fettintag,

men har ingen aning om vad.

Jag har övat mig i att försöka lyssna in min kropp.

Att dessutom göra det ärligt.

Jag vet, verkligen vet att om jag tex inte får äta nypotatis med smör och salt ibland,

kommer jag förr eller senare att gå igång på det.

Då vaknar min sjuka sida och bara måste ha vad det nu kan vara.

Jag tycker det är en svår balans av kunna lyxa ibland och att inte väcka monstret som är destruktivt.

Det enda jag inte ger avkall på är alkoholen!

Den ger jag mig aldrig på.

Är så obeskrivligt tacksam att jag inte dricker.

I dagarna är det tre år sedan jag drack sist.

Tre år som rusat,

tre år av livets skola.

Känner mig som en nybörjare när jag hör om människor som har många,

många års nykterhet.

Samtidigt har jag inte bråttom,

jag är här,

med sinnesro,

redo att möta livet fullt närvarande.

Så tacksam för det.

Annars har jag upplevt något som jag drömt om sedan jag var liten.

Är uppväxt med bandet,

och nu fick jag äntligen se dom live.

Helt surrealistiskt.

Jag har aldrig sett så många "Guns n`Roses" tröjor i hela mitt liv.

Det har gått en vecka,

och jag har fortfarande svårt att sätta ord på vad jag upplevde.

Där och då.

Jag stod där,

i "golden circle",

ett par meter ifrån dom.

De levererade till hundra procent.

Helt galet.

Helt magiskt.

All musik var verkligen som jag förställt mig 

och jag stod där och log som en fåne.

Det är verkligen tryck i de gamla än, alltså.

Ryser fortfarande av välbehag när jag ser bilderna.