Semesterhets!

Hur får man in elva månaders förväntningar på ynka fyra veckor?

"Det tar jag på semestern",

"där rensar jag på semestern",

"men jag har snart semester, då kan vi hänga hela tiden",

framförallt har jag ju ett helt rum hemma hos mig som andas:

"städa mig, rensa och sortera saker från mig"!

Semesterhets.

Jag känner mig lätt neurotisk,

denna semesterdag tre.

Försöker att använda verktygen jag får på mina möten.

Att bara omfamna dessa "jobbiga" tankar,

eller jag de är faktiskt jobbiga på riktigt.

Däremot är jag ju lyckligt lottad som har möjlighet att ha fyra veckors semester överhuvudet taget.

Dessutom har jag ju även tur som har ett extra rum att samla all skit i,

för då slipper jag ju se allt hela tiden.

Det är ju bara att stänga dörren helt enkelt.

En del av mig säger att när jag tappar vilken dag det är,

och inte vaknar till med ett ryck,

då är kroppen avslappnad och i semestermood.

Samtidigt får min hjärna panik över att jag ska sova bort hela semestern.

Skräcken över att sova bort fyra veckor.

Nä, min logiska och smarta jag tänker ju direkt in balans och lagom.

Fan, det är ju det jag är sämst på.

Lagom,

så förbannat tråkigt ord.

Eller?

Egentligen borde det vara det alla eftersträvar,

så även jag ju,

men det ligger något naturligt motstånd i det för mig.

Som om lagom är tråkigt,

och kanske till och med ett tecken på misslyckande!

Det måste komma från mitt gamla destruktiva jag,

för jag håller ju egentligen inte med om det.

Mitt kloka och eftertänksamma jag inser ju att det kommer från en svunnen tid,

där lagom var tråkigt för att kontrasten till det var spännande, galen och utvecklande.

Och det var ju det jag eftersträvade.

Kickar.

Det som överraskade.

Det spontana.

Nu ligger dom adjektiven i en annan hög.

Ord som eftertänksam,

klok,

balans,

ärlighet,

trygghet och sinnesro

ligger överst.

Tråkigt kanske,

men så skönt.

Att kunna lite på mig själv och mina beslut.

Slippa stökigheten i huvudet.

Tänk att jag bara behövde skriva av mig för att komma på rätt köl igen.

Tänk att jag har så många dygn på mig att göra det jag vill,

men också behöver göra.

Och det jag inte gör idag,

det gör jag ju en annan dag.

Nu ska jag ta tag i denna dagen.

Kärlek till er alla!