Tung bekännelse! Behöver hjälp!

Jag har en tung bekännelse!

Jag kämpar varje dag!

Lovar mig själv på morgonen,

att idag ska jag inte.

Kan inte låta bli.

Mår inte bättre när jag gjort,

men kan ändå inte låta bli.

Mina tänder mår sämre av det,

min kropp gillar inte mig när jag gör det.

Måste smyga med det!

Jag hatar mig själv för det.

Behöver nog hjälp!

Jag pratar om något som finns i de flesta hemmen.

Det finns i olika sorter och former,

tom gömt i mat.

Det är socialt accepterat.

Jag pratar om det förbannade sockret.

Jag håller på att bli tokig.

Måste, måste vänja mig av med det igen.

Det blir värre och värre med avtändningen.

Jag lurar mig själv,

likt en narkoman.

Känner mig som en heroinist,

som bara måste ha en sil till.

Jävla socker!

Vad det förstör!

Jag dricker inte.

Jag röker inte.

Jag äter mycket frukt och grönt.

Tänker på vad jag äter!

Men jag äter också socker varje dag.

Varje dag!

Förbannade jävla socker.

Hjälp!

Någon som kan ge några tips,

så jag kan tända av på sockret.

Finns det hjälpmedel?

Hjälp!

Ni som tänker; -men det är väl bara att låta bli!

Ni kan skatta er lyckliga.

Ni har inte ett sockerberoende

och vet därför inte vad jag pratar om

(all respekt, men så är det).

Tack för ordet!!