Katt- och råtta-lekar som går överstyr!

Det som från början hette;

-alltså det är lugnt, jag kan fortfarande laga mat,

heter nu;

kryp i kroppen på allt damm, allt stök och oreda.

Samtidigt jobbar de häcken av sig här hemma.

Före:

Och nu:

Det är ju stor skillnad.

Problemet vi stött på nu är att vårt nya kök har legat nerpackat i garaget och när de nu packar upp det så är det inte som de förväntade sig.

Igår (när jag jobbade) hade det varit mycket svordomar och irritation här hemma tydligen.

Skåp som inte var som dom skulle och så vidare, ja ni vet.

Barnen har sportlov nu.

Skönt för dom!

När jag kom hem igår lät det ungefär som ett världskrig på ovanvåningen.

Isac hade kompis, så de var tre barn.

Tre.

Inte tjugotrettio.

Förskollärar-mamman fick ett totalt opedagogiskt utbrott!

UUUTTT, tyckte jag.

De tyckte att de varit ute.

UUTTT MMEEERR, tyckte jag.

De gick ut och studsade på studsmattan.

Det är så svårt nu, tycker jag.

När de var yngre hade de liksom springet i benen och var tvungna att röra sig.

Nu är det precis som att inte signalerna går ända fram.

Det resulterar i lekar som de hade när de var små.

Galna katt- och råtta lekar som alltid spårar ur.

Typ någon som håller ner någon med ett strypgrepp, som sedan kommer loss och hoppar på nästa som skriker som om att denne tappat en arm. 

När jag då lägger mig i för att förhindra att grannarna när som helst ringer soc,

är det bara på skoj.

Allt är på skoj.

Sure bananas, säger jag.

Det är väl som det ska, kan jag tänka.

Nu ska jag plocka ihop mig och gå till mitt arbete. 

Ha en bra dag!

Sat nam.