Fredagskrisp!

Krispet när helgen anländer.

När blommorna står kvar i plasten en stund.

När färsen steks,

när jag på sedvanligt vis sätter på musik alldeles för högt

(tur att jag inte bor i lägenhet).

Skrålar med och hoppas att ingen smyger sig in i vårt hus och 

möts av en galning som dansar och luftar lungorna på ett sätt 

som lätt kan misstolkas, som att någon blir misshandlad.

Då börjar min helg.

Efter det kan jag slappna av.

Förr, 

när jag drack,

kom den skrik- och dans- perioden alltid typ tre på natten.

Högst opassande,

så nu kan jag ändå tycka att det är okej.

På fredag,

tidig kväll,

medan maten lagas.

Jag behöver liksom få det ur mig.

För övrigt blev tacopajen strålande god,

fick även godkänt av Emme,

och det är ju ett fantastiskt betyg.

Nu ska jag njuta av min fredagskväll!

Det tycker jag ni också ska göra.

Puss och kram.