2018 är året då vi fyller hundra år tillsammans,
min mamma och jag.
När barnens farmor Edith fyllde hundra år för ett och ett halvt år sedan fick hon en hälsning av Kungen.
Jag kan helt klart tänka mig att åtminstone få en halv hälsning,
eller jag det blir ju 40% till mig och 60% till mamma!
Nåja,
idag är då den dagen som hon,
min största förebild på tusen sätt,
fyller jämnt.
Hon som flyttade hemifrån tidigt,
försörjde sig själv när hon knappt var torr bakom öronen,
fick barn ungt.
Ett par år senare,
tvåbarnsmamma,
tar hon sitt och pack och flyttar sjuttio mil söderut,
tillsammans med en missbrukare
(det visste hon ju inte riktigt precis då kanske).
Stark nog att våga bryta sig fri från ett destruktivt förhållande,
och styra skeppet helt själv som ensamstående.
Fint i kråksången är att hon heller aldrig talat illa om pappa,
inte ett ord om hur han inte uppfyllde sina ansvarsområden som den andra vårdnadshavaren.
Hon som i vuxen ålder tar tag i att kämpa sig igenom utbildning,
som hon tidigare valt bort.
Utbildar sig och tar examen.
Jag skulle kunna fortsätta hela kvällen att förklara på vilka sätt hon är fantastisk!
Hon är en tuff, bestämd och hårdhudad kvinna utåt sätt.
Tror till och med att någon som inte känner henne väl skulle beskriva henne som lite skrämmande.
Men för mig är hon ödmjuk och härlig.
Min älskade mamma!
Du är den finaste jag vet!
Grattis på din dag.
Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar