Måndagstankar!

Efter natten på sjukhuset försökte jag mitt allra bästa.

Som om att det var mitt fel att han är dålig, och jag behövde kompensera.

Eller snarare att det gör så ont i mig att jag behöver göra allt för att mildra omständigheterna, 

och mota bort orosmolnen.

Att fixa åt honom så att det känns lite som vanligt.

Att låta två vänner få sova hos honom,

duka fint, bjuda på pizza,

gå på bio!

Bulla upp med alla tänkbara godsaker.

Att köra honom dit han vill,

eftersom att han inte får cykla.

Att hela tiden ha ett säkerhetsanalys i allt vi gör,

hur stor risk är det med detta? 

Hur stor är risken att han kan skada sig,

och få en blödning?

Att sitta på nedanvåningen och höra hur det skrattas och stökas däruppe,

njuta av skratten, men ändå ha en klump i magen när något dunkar till.

Imorse lämnade vi åter blodprov.

Har fått en läkartid till senare idag.

Jag googlar just nu allt jag kan hitta om autoimmuna sjukdomar!

Känner att vi måste få något att förhålla oss till.

Mellan varven, pluggar vi matte inför nationella prov!

Men hörrni!

Vet ni att fåglarna sjunger idag.

Solen skiner mellan varven!

Närsomhelst knoppar allt ut och börjar växa.

Det är ändå gött alltså.

Tänk att vi snart ska sätta igång med utegrejset!